När du säger rätt och fel

Varje dag vaknar du och vet att du inte är välkommen. Vet att det du kallar ditt hem inte är tryggt. Varje dag du vaknar är du tacksam. Tacksam över att du har fått vakna. Din familj gjorde det med hopp om en bättre framtid, med tron om att allt skulle bli bra. Du är rädd, det är din vardag.

Jag hade bestämt mig för att inte skriva om det i bloggen, för jag kan det så dåligt. Det skulle mest bli åsikter och mindre fakta. Det skulle dessutom vara fel forum. Det är för viktigt, för känsligt. Men jag blev arg, riktigt arg, och nu ville jag skriva.

Ingen har rätt att ta ett liv. Ingen kan äga en rätt att bestämma över att liv ska avslutas, för ditt liv är din rättighet. När ett krig påbörjas tas liv, människor hamnar mellan stater eller grupper, offras.

Det pågår demonstrationer mot Israel och mot Israels agerande. Man säger att den staten är stor och sparkar på den som redan ligger. Man säger att de borde prata.

I dagar, veckor, månader och år har det fallit raketer över Israel, raketer som dödar. Har man hört något om att man skulle prata?

Man säger att Israel ska prata istället. De ska prata med organisationen som inte ens vill erkänna dem som stat. Man ska prata fred med de vill utplåna ens land.

Man säger att vi ska bojkotta varor.

Man säger att vi ska ta ställning för och emot.

Man säger att man vet vad som är rätt och vad som är fel.

Jag tror inte på krig, men jag har svårt att tro att man kan prata fred med en terrororganisation.

Jag kanske är naiv, men jag tar inte ställning för eller emot ett land. Jag tänker ta ställning för människor, för människors rätt att leva. Jag tror på demokratier och tar ställning för dem, men jag tror att även demokratier kan göra fel. Jag tror främst på människor. Jag tror att människor först måste respekteras av sitt styre, var de än bor.